Dikter och tankar

Hej på er!

Då jag utvecklat min gamla blogg till detta forum, så kommer jag på denna sida att publicera mitt gamla material från zannah.eu

Men då jag befinner mig i ett annat skede i mitt liv, så väljer jag att göra om min blogg och jag hoppas att ni ser skillnaden och att ni uppskattar förändringen.

 

 

                                       /b-k-r-o-3.jpg

 

Bort.

3 jul 2017

Det är med stor sorg och saknad, som jag snart kommer att lämna det som var mitt liv. Konstigt nog, har jag drömt och längtat efter detta under så många år.

Så intensivt och starkt, men nu när jag står inför avskedet, så är det bitterljuvt.

Här jag jag upplevt så mycket, mina barn fostrade jag här och här har vi alla våra rötter.

Här mötte jag den stora kärleken och passionen i mitt liv. Här fick jag också erfara de svåraste övergreppen och här fick jag lära mig att mitt liv inte var värt någonting. Här fick jag också erfara att rättvisa inte existerar...

Jag har gått med ett oläkligt sår och jag har överlevt, men knappt.

Så många gånger har jag gjort upp min väg härifrån, ibland har jag varit så nära men alltid hindrats. Så jag slutade tro och jag slutade drömma om ett bättre liv i frihet. Jag överlevde enbart för mina barns skull. 

Jag har gått mer som en vålnad än som en människa, men ändock fick jag en viss trygghet i att vara i min hembygd.  I dessa bygder har även mina barn sina rötter.

Men nu är snart avskedets timme inne. Och ingenting kommer mer att bli sig likt.

 

                                         /a5.jpg

 

Till min man

15 jun 2017

Till min älskade man.

Jag älskar dig så djupt och så oändligt. Och jag är så tacksam över att du aldrig gav upp din kärlek, trots infernot som vi levde i. Att du och jag står här nu, med samma kärlek och samma passion. Jag är överväldigad av lycka och känslor. Aldrig kommer jag att svika dig igen, jag skall ära dig för resten av våra liv. Allt jag drömmer om nu, är att få dela mitt liv med dig, att få vakna och somna med dig, att laga mat med dig och att skratta tillsammans med dig. Jag vill ta vara på varje dag och på varje ögonblick och leva för morgondagen. Du är min och jag är din. 

 

 

Vår evighet

 

Nu är jag din och nu kan jag andas
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna
Se på oss nu, livet är vårt
Ser du den framtid som vi, vi kommer få

Kom ta min hand, jag håller i dig
Här i min famn kan du våga tro
Sänk dina murar, jag ger dig ro

För att jag älskar dig, så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har
För du betyder allting för mig

Ja, jag ska älska dig så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har
Du betyder allt för mig

Du är min början och mitt slut och min evighet.

 

Därför älskar jag dig

4 jun 2017

Jag trodde att jag förlorat dig, sorgen har bedövat mig i månader. Du var det bästa och det största och jag var ingenting alls utan dig. Mina dagar tillbringade jag i smärtsamma minnen, för allt påminde om dig om vad jag hade haft och vad jag förlorat.

Jag trodde att jag förlorat dig, men du gav mig hopp. 

Och allt jag vet, är att jag fann kärleken i dig, jag fann lyckan och glädjen i att älska dig och att älskas av dig. Du är min början och mitt slut och aldrig kommer jag att sluta älska dig.

Därför älskar jag dig, för att du älskar mig. För att du är allt jag behöver. 

 

Europa blöder

4 jun 2017

Ännu ett terroristattentat har inträffat i England, denna gång i London. Människor blir oskyldiga offer i besinningslöst hat. Människor offras i raseri och med en endast en avsikt, att söndra Europa.  Varför drabbas vi av detta vrede frågar många, men egentligen är det både logiskt och naturligt och ett stort misslyckande för den europeiska flyktingpolitiken och integreringen  av nyanlända och flyktingar, för Europa är på många vis ett slutet samhälle, där aldrig människor får en chans i det nya samhället.

Segregeringen råder och generationer växer upp i sina nya hemländer som andra klassens medborgare. Så mycket hat har genererats och har blivit en drivkraft för de yngre generationerna. Fanatism har skapats mer som ett maktmedel än som en  religös handling. För islam är en fredens religion och allt annat är okunskap.

Terrorismens avsikt är bara att söndra för att kunna härska. Detta är det enda fokuset som vi skall ha, när vi bekämpar denna brutala terror. Att aldrig ge vika för sin rädsla och att alltid välkomna människor med olika etniciteter och bakgrund. Detta är en rikedom i varje samhällsstruktur. Annars får vi ett stängt samhälle som skapar klyftor, såsom terroristerna eftersträvar.

Högerradikala krafter kan annars vinna mark? De vill se krig mot islam, antingen med våld eller med lag, de vill stänga moskéer, förbjuda koranen, låsa gränser eller åtminstone skapa en nationalistisk och antidemokratisk stat som Ungern. Det hade inte heller hindrat Salman Abedi, som föddes i Manchester, från att mörda barn och vidare har totalitära eller fascistiska stater, såna som även IS vill ha och som Stalin och Hitler skapade, andra nackdelar för att uttrycka det milt.

Men terrorismen plågar oss, skapar rädsla och bygger fördomar. Det är detta som är existentiell ångest, det är detta som är terrorism. Det är detta som slår sönder oss, när vi tvingas ställa frågor som saknar svarsalternativ.

Vi kan göra mycket, vi kan kriga, stifta lagar, utbilda, skärpa straff, ordna jobb, stänga gränser, stärka polisen, krossa klassklyftorna, övervaka, fotboja, förebygga, låsa in och gråta men det är den vidriga sanningen som plågar oss:

För det går aldrig att till fullo skydda ett öppet samhälle från människor som är beredda att ta sitt liv för att döda andra.

Personligen fruktar jag endast vad rädslan gör mot alla boende i Europa, det är denna rädsla som vi först måste reagera på och bekämpa. För annars vinner terrorn och detta får vi aldrig tillåta.

 

Till dig

17 maj 2017

Det vackraste

Det vackraste jag visste
var att se dig när du sov
En sådan stilla frid
att jag både glömde rum och tid

Du låg här bredvid
Och jag kände hur du andades
För att älskas utav dig
var det vackraste för mig

Så sagolikt det var
Att se morgondimman lätta
När mörkret sakta flydde
Och att se hur dagen åter grydde

En kylig morgonbris kom
och svepte in  genom rummet
och jag la mig  tätt intill
så lycklig för att du fanns 

Det var stunder av stillhet
Ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka
Att bara ha varann

Sådan rikedom
Att få älska och att älskas
Vår kärleks varsamhet
var det vackraste jag visste...

Det vackraste som fanns
var de kalla vinternätterna 
när våra kroppar blev våra element...


Det var en rikedom
Att få älska och att älskas av dig
Vår kärleks sårbarhet
Är ännu det vackraste jag vet

Min bädd är tom och öde nu,
Men jag känner dig ännu i varje hjärtslag jag tar,
och jag förnimmer ännu vår kärlek.
För att få älskas utav dig, är det vackraste jag vet.

 

I din famn

30 apr 2017

 

Ser ännu dina händer, dina bruna ögon

och ditt leende,

drömmer fortfarande om din famn.

Skulle aldrig ha lämnat den ...

 

För i dina armar drömmer jag mig ständigt,

ser fragment av dig,

korsandes i mitt livs landskap.

 

Önskar att jag aldrig känt ett liv utan dig,

jag är tom nu,

förstenad och öde.

 

Tack och farväl John Kelly

30 apr 2017

 

John Kelly, saknad och älskad.

 

I veckan tog jag ett sista förväl av en familjemedlem, John Kelly. Han kom in som en stormvind i mitt liv. Han blev mycket mer än bara en kär vän, han blev min familj och ständige följeslagare och den som kom att stå mig närmast. Han blev min förtrogna och min klippa under många hårda stormar. Han blev också den molnfria himlen, skrattet, glädjen och lyckan. En del av vår familj dog med honom.

Han var fotograf och konstnär , charmör, tempramentsfull, dramatisk och begåvad med ett enormt djup. Han var också en vis och filosofisk man och jag hade den förmånen att vara älskad av honom under alla år. Hans kärlek var ren, rak och villkorslös och han tog mig alltid under sina vingars beskydd. Med honom var jag aldrig ensam och med honom var jag alltid älskad, så det är kallt nu och jag är ensam igen. Vi människor tar så mycket förgivet och på en sekund kan allt vara borta. 

Det som är jobbigast nu, är känslan av att så mycket lämnades osagt. Framförallt så tar vi ofta våra liv så för givet att vi glömmer att de inte varar i evighet. För jag trodde att vi hade så mycket tid, så mycket att prata om, så mycket att dela. Men när jag tänker efter, så sade han ofta men inte rakt ut  att tiden inte var för evigt. Kanske förstod han sin dödlighet. För detta är jag så ledsen, att vi aldrig hann leva det livet som vi hela tiden talade om. Mer än någonsin inser jag bräckligheten i livet. 

Så hur kan man sätta en punkt på något som känns som något som aldrig har ett slut? Hur kan man ta farväl av något som är oändligt, utan början och slut som Kelly alltid sa? För det var vi och det är vi. Därför väljer jag att säga tack älskade finaste du, för livet som vi fick. För skratten och för gråten. Jag blev allt med dig. Farväl i detta jordeliv och på återseende en dag. Till dess, kärleken är villkorslös och den vet av inga gränser och kärleken består i all evighet.

- Tack för all kärlek, tack för allt!

 

Läk mig

12 apr 2017

Ta min själ och ta min smärta,

likt en tom flaska som tar regnet

och läk mig

 

Ta mitt förflutna och ta mina synder

som ett ensamt segel  tar vinden

och läk mig

 

Berätta för mig om det som varar,

det som består,

som trotsar alla tornados....

 

Ta mitt hjärta och ta min hand

likt en ocean som slukar 

den smutsiga sanden

och läk mig

 

Ta min själ och ta min smärta ,

ta mitt förflutna och ta mina synder

och läk mig,

snälla läk mig

och berätta för mig

om det som består....

 

Öde

5 apr 2017

Jag gick igenom ett öde land,

jag kände igen vägarna , 

för de ledde mig genom min hembygd

och min barndomsstad.

 

Jag kände marken under mina fötter

och mina steg tog mig till

det befriande havet

som för en stund tog mig 

från ångestens käftar

 

Var finns min frid?

Var finns min ro?

 

Jag kom förbi ett fallet träd,

vars grenar grinade mot mig,

säg mig,

är detta platsen jag längtat så efter?

Är detta platsen som jag älskat så mycket?

 

Allt är främmande för mig nu

och allt gör så förtvivlat ont,

så förtvivlat ont.

 

Ingenting finns kvar,

allt ligger öde nu

och det är så kallt.

 

Farväl

 

Om morgondagen aldrig kommer

2 apr 2017

Jag kommer fortfarande ihåg,

hur jag kunde ligga vaken på nätterna

och titta på dig sovandes brevid mig,

med en enorm lyckokänsla i min kropp,

för hela mitt väsen visste hur mycket jag älskade dig

och älskar dig.....

 

För jag vill aldrig att du skall tveka om hur mycket jag älskar dig,

om morgondagen aldrig kommer ....

Trots all smärta som funnits

och fortfarande finns

så har det alltid bara varit du....

 

Ser dig framför mig varje dag

i mina drömmar,

kommer ihåg våra skratt och kommer ihåg

vår kärlek....

Kommer ihåg hur jag föll handlöst

varje gång jag såg in i dina ögon

 

Vad jag älskade dig då,

vad jag älskar dig ännu....

 

Har förlorat så många nära och kära

och vill aldrig lämna något osagt mer,

om morgondagen aldrig kommer....

Trots all smärta som funnits,

så finns bara en stjärna på min himmel

som lyser klarare än allt annat.

 

Minnesord över John Kelly 1949 - 2017

19 mar 2017

Ingenting blir någonsin detsamma

Stanna alla klockor, stäng av alla telefoner,

Tysta musiken och stanna alla tv apparater

och låt tystnaden komma

och låt sorgen ta över.

 

För han är borta, aldrig kommer han tillbaka

Med sitt bullrande skratt, sina penslar och sin konst.

Filosofen och konstären är borta,

den stora och lilla mannen i ett.

Han är borta och ingenting blir 

någonsin detsamma.

 

Låt flygplanen cirkulera över oss,

med banderoller i skyn,

med budskapet:

Han är död.

Låt oss bära sorgeband,

ty ingenting blir sig mer likt!

 

Han var mitt nord, mitt syd, mitt öst och mitt väst.

Han var min vecka och min söndags vila,

han var mitt tal, mina tankar , mina drömmar

och mina dikter.

Han var min klippa i stormen

och min stora tröst.

Jag trodde att vi skulle vara för alltid,

jag hade fel.

Jag är förlorad, jag är bestört

och jag är ingenting utan dig.

 

Stjärnorna är inte önskade längre,

släck alla stjärnor och ta ner sol och måne.

för ingenting blir sig mer likt.

han är borta nu.

 

 

Tack älskade John Kelly.

Det har varit ett privilegium att känna dig,

det har varit ett privilegium att älska dig 

och det har varit en ära,

att blivit så älskad av dig.

 

I många år har vi vandrat sida vid sida,

ibland närmare och ibland på lite avstånd.

Men aldrig någonsin i våra hjärtan.

 

Jag känner som jag har förlorat en stor del av mitt liv nu,

för du var bestående och permanent i mitt hjärta.

Inte ens döden, kan få dig att blekna

och aldrig kommer jag att glömma dig.

 

Så förväl min älskade John Kelly

och på återseende en dag.

På evighetens strand,

där du alltid sa,

att innan tidens början

vi en gång möttes

och kom överens om att mötas

i detta jordeliv.

 

Salut över ditt minne,

min bästa och älskade John Kelly.

Färdas i frid,

vi möts igen.

Var så viss.

 

Absolution

21 jan 2017

Förlåt mig,

för att jag älskade dig

och ändock sårade dig så mycket.

Jag hör på din röst och jag hör på vad du säger,

och känner allt för väl din frustration och ännu ilska.

Förlåt mig,

för allt tvivel

när kärlek skall vara så enkelt.

Jag har gått igenom eldar och ångesten har 

varje dag bedövat mig.

Jag har stått vid avgrundens rand

och jag har mött vågorna utan fruktan.

Jag gick från ingenting till någon,

när jag gjorde min absolution,

när vågorna var på väg att sluka mig.

 

Jag står på stranden och jag ser fortfarande vågorna

i fjärran.

Men jag står stadigt i den varma sanden.

Och jag förnimmer solstrålarna

bortom de grå molnen.

 

Jag är fri nu

och ingen återvändo finns

till det destruktiva.

En ro har infunnit sig,

som jag inte haft på många år.

Jag kan och jag vill.

 

Så förlåt mig,

älskade du.

Tro på mirakel,

för jag är hel nu.

 

Min älskade

16 nov 2016

Min älskade, jag känner fortfarande smaken av dina kyssar

på mina läppar.

Jag känner fortfarande beröringen från dina

vackra varma händer 

på min kropp.

Ser fortfarande dina bruna  ögon i njutning,

när vi förenas till en.

Min älskade, du är min början och mitt slut

och jag är din i all evighet.

 

Tack för att du älskar mig.

8 nov 2016

 

 

Min älskade, du har förändrat hela mitt liv.

Din närvaro i mitt liv har helat alla mina sår.

Jag tänker, att du måste vara mitt mirakel.

Du får mig levande som ingen annan och du skänker mig lugn och frid

och en lycka som inte är av denna värld.

Jag blundar och du finns på min näthinna,

ditt skratt och ditt leende och dina varma händer på min kropp.

Efter allt kaos, så står vi här

du och jag.

Med så mycket kärlek.

Du är allt jag någonsin drömt om,

allt jag någonsin behövt

och tiden utan dig,

var den värsta i mitt liv.

Min älskade, din kärlek är miraklet i mitt liv.

Och min kärlek vet inga gränser liksom min lycka.

Jag vill ropa ut min glädje,

du älskar mig, 

du är bara Min, Min, Min

- Jag älskar dig så min älskling,

jag förtjänar dig inte men jag  skall bli den bästa

För du är miraklet i mitt liv,

det bästa och det största.

Jag älskar dig så....

 

Frid

3 nov 2016

Denna blogg, har varit min terapi. Framförallt, för att bergen varit många att bestiga och avgrunden har alltid varit nära. Men under hösten har jag plockat ihop alla mina bitar. Jag är inte längre ett skepp på okänt vatten som ständigt läcker. Jag har helat och läkt och jag står stadigare än jag gjort på många, många år. Mitt självförakt är borta och jag har blivit en person igen som jag kan respektera. 

Någon som jag älskar mer än mitt eget liv, gav mig den slutliga insikten om att livet och kärleken är mycket större än allt kaos. För  kärleken övervinner allt. Därför skall min väg hädanefter vara frid , för jag har fått allt jag någonsin kunnat drömma om. Jag är  så tacksam och ödmjuk.

 

 

Tankar, känslor och kanske dikter.

24 okt 2016

Min väg

Jag kan nästan se det,

drömmen som jag drömmer,

men någonstans i mitt huvud finns en röst som säger,

Du kommer aldrig att nå dit

 

Varje steg som jag tar,

känner jag mig vilsen i

och mörkret omfamnar mig

så smärtsamt vilsen

utan ett tydligt mål.

 

Min tro rämmar framför mig,

men jag måste stå stadigt

och jag måste hålla mitt huvud högt.

För det kommer alltid ett nytt berg

framför mig...

 

Alltid nära avgrunden

så många gånger har jag förlorat

och så många gånger har jag

nästan förblödit...

 

Min väg slutade

för länge sedan att handla

om målet

utan den handlar om vad såren givit mig.

 

Min väg som kantats av

törn och svarta berg.

Där jag så många gånger varit döende,

men där jag hela tiden rest mig upp

jag står fortfarande,

trots att jag blöder överallt 

och där varje steg smärtar...

Men jag står upp

och mitt huvud är högt.

 

 

Ta mig hem

 

Ta mig hem
Så färdig, så slut och uppäten
av all smärta.
Frustration, ångest och kärlek som äter
mig levande.
Vägar som bara leder till mörkret

Jag kom till dig,
bruten och ångestfylld och utan hopp
om livet.

Jag kom till dig med förlorad tro
och du gav mig en hand att hålla
och du fångade mig
när jag handlöst föll

Jag trodde att jag var säker ,
för du höll mig så hårt intill dig

Men jag var en trasig själ
med ljuset och mörkret
dansande på kanten till avgrunden,
så sårad och så slagen
i spillror...

När jag kände den varma handen släppa
och jag såg att handen var
mörkret.

 

Jag kan vara din clown

 

Jag kan vara din clown.
Jag antar att det kan vara roligare
från var du står.

För från där jag står, så missade jag skämtet
och skrattet.
Från min kraschlandning,
för jag har gjort det igen,
fallit och blivit ditt skratt

Jag skulle le, om jag inte grät
och jag skulle skratta om jag inte
var så desperat
Jag skulle vara tålmodig om
jag hade tiden.
Och jag skulle svara på dina frågor
om jag visste hur jag skulle överleva

Men jag kan vara din clown
bakom glaset.
Och var så god
och skratta på min bekostnad
För det är roligt,
faktiskt riktigt komiskt.
Jag skulle också skratta
om jag kunde se mig.
Så jag kan vara din clown
på din favoritkanal
Där mitt liv är en cirkus
eller snarare en tragedi.

Jag skulle vara mindre arg,
om det var mina val
För på håll kan mina val verka enkla
och från distans kan jag underhålla

Men kan du se mig?
För jag sätter make up i mitt ansikte,
men du kan inte känna
smärtan i mitt bröst
på så långt avstånd

Men jag kan vara din clown.

 

När livet blir en kränkning.

20 okt 2016

Jag försöker varje morgon motivera mig till att fortsätta, men många gånger känns det alldeles omöjligt. Vet inte ens om det längre är möjligt, för livet borde mycket mer än att vara föremålet för gränslöst hat.

Det borde vara att glädjas över varje dag, att resa genom årstiderna och uppskatta den varma solen, höstens fyrverkeri, vårens första tussilagon och den klara vackra vinterdagen. Smärtan och vemodet borde inte vara större än glädjen att dricka varm ckoklad i lekparken med min älskade busunge.

Men ändock gör sig smärtan hela tiden påmind, i varje ögonblick och i varje andetag. Kärleken till våra barn skulle vara större än allt hat, glädjen i våra barn skulle låta värdigheten vara kvar. Respekten för våra barn skulle hindra tanken på hämnd.

 

När ingenting finns kvar

10 okt 2016

Jag valde  för min mammas och mormors skull att stanna kvar i vårt land. Jag gjorde ett medvetet val, att ge mina barn svenska rötter och en svensk identitet. För jag ville ge dem det jag aldrig fick. Jag ville att de skulle få en stark självbild och en stark identitetskänsla. För mig var min mamma och mormor Sverige och allt som jag älskade från min barndom. Aldrig var heller min självbild starkare än när jag var ifrån mitt land. Jag var så svensk och jag var så stolt över att vara svensk.

Men när jag kom hem för att stanna, tillsammans med mina barn, så förändrades allt. Ingenting var vad jag trodde. Tryggheten var borta och öppenheten var borta. Den rådande mentaliteten i vårt land är ju som bekant; sköt dig själv och skit i andra. Det kan ju på sitt vis vara bra att man värnar om sin privata sfär. Men vår mentalitet i Sverige är mer arrogant än så, med detta krymper i mitt tänkande också respekten för sin medmänniska. För mig är det aldrig okej att  vända bort ansiktet från en medmänniska som behöver hjälp. För mig är det inte okej att vi har en stark rasism och mycket lite tollerans för alla människor som avviker från normen. 

Mitt land har inte givit mig mycket och jag och min familj blev flyktingar i vårt eget land, för vårt skydd skapade både utanförskap och komplexitet. Vårt land svek mig och mina barn, när vi behövde det som mest. Därför har jag vetat en längre tid, att ingenting finns kvar. Inte ens om vi skulle få rättvisa. Min största ångest har varit, att dö i detta land. Detta har varit min mardröm, för jag vill leva som alla andra och ha ett normalt och okomplicerat liv. Detta är inte möjligt här.

 

Förtvivlan

8 okt 2016

Jag har i tretton år färdats genom hat och förnedring,

jag har brutits ner till den minsta atomen,

till jag blev ihålig och tom.

Mitt huvud har varit under vattenytan,

så länge jag kan minnas

Och smärtan varit obeskrivlig...

Fruktan gjorde att jag pantsatte min själ

och utplånade min existens.

Jag blev ingenting och min stolthet blev min 

fallna mantel

Mitt leende och lugn var min make up.

Under ytan var jag döende,

och där varje sekund i livet var ett hån...

Men det svåraste var,

när jag träffade min räddning

trodde jag

för när hjärtat förloras,

finns ingen räddning längre,

eller hopp om livet.

Bara förtvivlan återstår.

 

Likt en maskros sprungen ur asfalten.

1 okt 2016

Du finns på min näthinna,

ditt leende när vi kunde förlora oss i varandra,

ditt skratt och vår samhörighet,

när molnen skingrades

och världen blev hel och underbar.

Likt en maskros,

sprungen ur asfalten

Var vår kärlek,

trots alla moln på vår himmel.

Så fanns bara du

bara du....

 

När hatet blir större än livet.

1 okt 2016

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om att jag visste att jag och mina barn var i fara. Mycket riktigt hade jag rätt, för min fd man anmälde mig åter till socialen. Det sorgliga är, att vårt system tillåter människor att missbruka systemet genom falska anmälningar. I hans fall blir detta ett verktyg för hans hämnd.

Respekten och kärleken till sina barn, var alltså inte större än sitt hat mot mig. Låt rättvisan och det statiska systemet ha sin gång. Skillnaden då och nu är bara en, jag vågar rida ut stormen. För ingenting är större än kärleken till mina barn och deras trygghet.

 

Tanken är svindlande

14 sep 2016

Tanken är svindlande

och hela mitt väsen gör uppror.

Vem skulle ge mig den kraften jag måste få?

Och vem skulle trösta mig ,

om du inte fanns hos mig?

Aldrig har jag har jag haft det i tal och tankar,

för du har alltid varit det självklara.

Jag har levt mitt liv genom min kärlek till dig.

Så därför är tanken svindlande,

och hela mitt väsen gör uppror.

För vem skulle ge mig kraften ,

om inte din kärlek till mig?

Tanken är svindlande,

för jag är ingenting utan din kärlek.

Tanken är svindlande för du är hela mitt väsen

och all min kraft.

 

Min känsla säger mig att jag befinner mig i stor fara.

13 sep 2016

Efter tretton år av hot, slag och förnedring så har jag blivit mycket bra på att känna fara. Ingen gång, då jag har förnimmat fara, har jag haft fel. Den har alltid kommit rungande och skoningslöst men den har också varje gång räddat mitt liv. Nu känner varje fiber i mig att jag är i stor fara, detta bekräftade bara min dotter efter hennes helg hos sin far.  Jag hade önskat att våra barns liv hade varit större än allt hat som finns hos honom. Jag hade önskat att respekten för dem hade varit större än alla hans planer om en sjuk hämnd på mig.

Men jag vet, att han är ute efter mig och jag vet även en annan som vet det.

 

När kärlek gör ont.

31 aug 2016

Kärleken kan vara svindlande och euforisk och kärlek kan vara att skatta varje ögonblick som du delar med den du älskar. Jag gjorde det, men ändock sårade jag den personen som jag älskade mest i hela världen. För detta är jag så ledsen och jag menade aldrig detta. Så kärleken kom att göra ont, när man älskar så mycket och inte kan kommunicera och ta bort smärtan. Varför förstod du aldrig att det bara var du?

 

Att besegra sin rädsla.

10 aug 2016

I flera år har jag kämpat ensam och mot mina största rädslor. Jag har fruktat och jag har kompromissat då mitt liv varit hotat. För varje kompromiss har jag krympt som människa och har jag nästan förlorat mig själv.  Min stolthet och min värdighet försvann till jag en dag visste att det var nog. För jag kom ihåg vem jag var och jag kom ihåg min självrespekt, från den stunden så bestämde jag mig att aldrig någonsin mer kompromissa med mina rädslor. Allt detta tack vare min gode vän, som sade till mig att nu skulle jag sluta förlora i människors ondska och hat och dessa ord tog jag till mig, och jag har lovat mig själv att omfamna varje dag och att överleva av min egen kraft och inte på grund av kompromisser.

 

Hatad och hotad.

15 maj 2016

Min mardröm startade 2013, när hela mitt liv vändes upp och ned. Över en natt förlorade jag både mitt hem och alla mina ägodelar. Med detta förlorade jag också min självkänsla. Från att ha varit någon till att bli ingenting var svårt och hårt. Jag drabbades också väldigt hårt ekonomiskt, då jag under denna tid även var svårt sjuk. I ett par års tid levde jag mest paralyserad av fasa och fruktan. För jag befann mig i mitt livs värsta mardröm.

Och anledningen till att mitt liv vändes upp och ned var för att jag blivit någons måltavla för ett obeskrivligt hat. Där jag vet att det var mina gärningar som utlöste denna persons hat mot mig. Jag har brottats med mina egna skuldkänslor i det och hade önskat att jag kanske valt bättre vägar än jag gjort. Och jag är så ledsen över att sårat någon så mycket, att man väljer denna förföljelse av mig.

När jag trodde att allt lugnat ner sig, så börjar hatet och förföljelsen mot mig mer än någonsin och hotet och hatet går det inte att ta miste på. Sedan vintern har jag mottagit många dödshot och mejl där man beskriver ingående hur man skall döda mig och att jag förtjänar detta.

Det är svårt att leva ett normalt liv, när man samtidigt lever med ständiga dödshot. Det är svårt att uppskatta livet, när man vet att denna person där ute mer än något annat vill skada mig. Att denna person även valt att göra det mycket öppet gör att jag fruktar varje dag som kommer. 

Jag har så fruktansvärt ont och jag är så ledsen.

 

Att stå upp för sin övertygelse.

21 jan 2016

 

                                                        /zannah-mot-rasism.jpg

 

Jag tror att jag föddes politisk, har alltid varit beredd att stå upp för mina åsikter och att kämpa för rättvisa. I efterhand, kan väl medges att det ibland hade varit enklare om jag inte hade haft denna sida. Men den finns nedärvt i mitt DNA och detta är väl den sidan hos mig som jag respekterar mest.

Rasism och fördomar fick jag tidigt erfara genom mina många resor och även genom mina val. Ett vet jag med säkerhet, rasism förekommer i alla kulturer i alla olika läger. Rasism är helt felaktigt fördomar hos vita utan finns i alla skepnader i alla former. Jag har levt i Afrika och vi har fått stenar kastade mot oss för att vi var vita. Vi har fått haranger av värsta slag för att vi varit kristna. Jag har varit i Asien och fått erfara även deras rasism. Jag har varit i USA och i Europa och Sverige och sett rasismen och diskrimineringen mot omvärlden och framförallt fördomarna mot muslimerna. Jag beklagar detta hos oss människor, att vi har så lätt att frukta och förringa andra medmänniskor med annorlunda ursprung och etnicitet. Det är min fasta övertygelse om att det handlar om människors rädsla för det annorlunda och det okända. Mindre vetande helt enkelt.

Jag var väldigt ung när jag gifte mig och med en man med en helt annan hudfärg än mig. Fördomarna mot mig fanns från hans omgivning och även från min mot honom. Jag fick erfara väldigt snabbt att min svärmor inte var lycklig över hennes sons val av fru, jag var för ung, för vit och kristen. Hon ville helst att jag skulle konvertera till islam och byta namn. Detta gjorde ju heller inte mina föräldrar så välvilligt inställda....  Men vår kärlek var större och starkare än vår omgivnings fördomar. Mina föräldrar kom att älska min man och min svärmor lärde sig att älska mig.

Från tidig ungdom arbetade jag mycket mot rasism och nazism, för jag såg tidigt faran i utanförskapet och vad detta kan leda till. Ekonomiskt instabila tider leder till nationalism och kan bidra att nazismen får ännu mer näring. Detta då gruppen vill skylla på minoriteter för samhällsutvecklingen. I Nazist Tyskland valde man att skylla på judarna. I vår tid i Europa skyller vi felaktigt på invandrarna och muslimerna.

 Arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och nazism blev en stor del av mig, då jag och min familj tvingades leva i en värld med rasism och fördomar. I detta arbete har jag fått många mäktiga fiender, men har aldrig någonsin ångrat mitt val och min väg.

 

Utlämnade

9 jan 2016

 

En varm majdag attackerades vårt hem, brutalt och skoningslöst. Från denna stund förändrades våra liv. På kort tid tvingades vi att flytta och vi fick med detta skyddade identiteter. De var min politiska och ideologiska kamp som gjorde att jag fick mäktiga fiender och dom attackerade vårt hem en sen majkväll. Det var svårt att bryta upp från ett hus som vi alla älskade och från den underbara naturen, från barnens vänner och deras lyckliga barndom. Det var svårt att beröva barnen deras lyckliga barndom för en resa in i det okända.

Vårt liv förändrades drastiskt i och med flytten, vi levde från den stunden med alias och vi tvingades begränsa vårt kontaktnät. Framförallt så kunde vi inte tala mycket om oss själva till andra. Vi skulle till varje pris vara anonyma. Detta gjorde umgänget med omgivningen många gånger svår. För barnen blev det jobbigt, då barn till sin natur är nyfikna på sin omgivning.  

Vi kom att spåras nästan varje år och ibland ett par gånger om året. Så vi tvingades att flytta många gånger och det blev svårt för barnen att rota sig. För säkerheten och sekretessen kring skyddade identiteter är många gånger bristfällig. Vi blev spårade genom misstag från försäkringskassan och även skatteverket. Detta blev många hem och många uppbrott och vi tvingades mer eller mindre ofta till dubbla boenden. 

Detta har varit vår vardag sedan 2003.

 

Att leva i en mardröm.

5 dec 2015

 

Jag var på många vis priviligierad och levde ett bra liv. Jag var ännu ganska ung och småbarnsmamma, hade ett bra och välavlönat arbete och ett stort och vackert hus. Vi levde i en idyll, där vi tyvärr tog alltför mycket för givet. Tyvärr är det så att du inte förstår vad du har innan det är förlorat. I vårt fall var det så. Vi tog för givet att vår himmel var blå och att vi hade vår underbara värld för alltid.

Vår värld kom att raseras en dag i maj när vi minst anade det. Jag råkade ut för en hämndaktion och vårt hem var måltavlan. Lyckligtvis kom ingen till skada. Sedan gick saker mycket snabbt, på några veckor fick vi lämna vårt hem och vi fick också skyddade identiteter. Vår värld kom att krympa drastiskt, vi tvingades in i en anonym tillvaro där folk  inte skulle veta mycket om vår förföljelse och kors. Jag tvingades även för en tid att byta mitt arbete. På något vis förlorade jag redan där en del av mig. Men vi hade varandra, för vår familj blev tight och tillsammans fanns inget som vi inte kunde klara oss igenom.

Detta är början på mitt livs svåraste resa och om detta kommer min blogg till stor del från nu att handla om.

 

Tankar kring den 13 november 2015.

25 nov 2015

 

För en tid har man kunnat ana att världen står inför stora problem. Vi har fått erfara den stora europeiska strömmningen till IS av andra generationens invandrare. Varför är frågan som många ställer? Men för mig ter det sig ganska naturligt att diskriminering och segregation leder till utanförskap och tyvärr i många fall hat. Av denna anledning har många unga i det segregerade Europa förenat sig med IS.

Så attacken i Paris den 13 november var ett dåd av Europas inre fiender och i detta har hela Europa ett ansvar. Detta bör vara den viktigaste lärdomen. Terrorism är den råaste och brutalaste formen av ondska, då oskyldiga människoliv offras för en ideologi. Detta skall också med alla medel bekämpas. Men Europa måste ta sitt ansvar och motarbeta segregeringen och arbeta för mångfalden. 

Dom brutala dåden i Paris är en tragedi som skördade så många människoliv, så många människor mitt i livet föll för ondskans meningslösa brutalitet och detta får vi aldrig glömma. Vi är också skyldiga alla offer ett bättre Europa i mångfaldens namn. För terroristernas avsikt var bara en och mycket tydlig, nämligen att söndra och härska och sprida våld och rädsla. Det är i IS intresse att ha ett Europa i förskingring och absolut inte enade i sin rika mångfald. Vi kan aldrig låta det ske, ju fler vi är med skilda bakgrunder ju rikare är vi.

Därför kan vi inte i rädsla stänga våra gränser för alla flyktingar, det är vårt ansvar att hjälpa dem som flyr från krigets fasor och det är vårt ansvar att dela med oss eftersom vi lever i den rikaste världen. Vi kan inte låta högerkrafterna få vind i seglen pga terroristdåden i Paris. Vi måste stå upp för alla människors rätt till ett liv i fred och gemenskap. Vi får under inga omständigheter stänga dörren till Sverige och Europa.

Tack för ordet.

 

Bara några ord om mina tankar kring islamofobin.

11 jan 2015

Det är väldigt tragiskt det som har hänt i Paris, när terrorismen iklär sig rollen som allsmäktig domare. Inga liv skall någonsin offras för terrorismen oförsonliga hat och dess diktatur. Och som Voltaire en gång sade, jag delar inte din åsikt men jag skulle dö för din rätt att bära den. Detta är en hörnsten i demokratin, din yttrandefrihet så länge du inte förföljer. 

- Men dem islamiska terrornätverken skapades av vårt västerländska förtryck. För när västmakterna i strid mot folkrätten anföll Irak 2003, så var det startskottet. kanske redan vid gulfkriget 1991.... Redan då lämnades Irak blödande med bojkotter som gjorde att människor dagligen offrades. Ingen medin kom till sjukhusen och mat blev en lyxvara. Irak lämnades redan då till sitt öde och oroligheterna blev många. Inbördeskrig främst med kurderna och sedan en folklig revolt mot Saddam Hussein. Men löste detta något? Hur skall ett land utan erfarenhet av demokrati överleva? Dock var oljan i vår världs intresse och därför beslöt sig USA i spetsen att invardera Irak 2003...  Vad bryr man sig om folkrätten för, när västvärlden stipulerar ordningen? Detta är hela omvärldens ansvar att stoppa brott mot folkrätten men alla tittade bort.... 

Därför är det ingen slump att IS etablerar sig med full kraft i Fallujah, som för 10 år sedan var symbolen för motståndet mot USAs ockupationskrig. Afghanistan är samma exempel, först trasades landet samman av Sovjetunionen/Ryssland och talibanrörelsen understöddes av USA. Tjetjenien är ett annat exempel, där Ryssland förvandlat landet till en ruinhög och islamisk terrorism blir konsekvensen. Med enkelhet kan konstateras att Palestina också offrats pga västvärldens solidaritet med Israel.  Vi kan heller inte glömma att den muslimska världen har varit koloniserade och förtryckta av västvärlden. I synnerhet Algeriet har en mycket blodig historia och förflutet med Frankrike.   Globaliseringen blir också förlängningen av koloniseringen. Finns ingen rättvisa i detta utan det handlar bara om suveräna staters intresse. Och den arabiska världen är av högsta intresse då dem har oljan som väst är beroende av.  Titta bara på den omöjliga ekvationen, där USA i mer än 70 år hållit Saudi Arabien under armarna. För det är just i det landet Makten och Kapitalet finns men också Religionen. Faktumet är att i decennier har Saudi Arabien varit världens främsta sponsor av islamisk terrorism... Och enligt principen fiendes fiende är min vän, har kaoset i Libyen och Syrien utnyttjats på ett sätt som visar hur kortsiktigt stormaktstänkandet fungerar. Men oljan håller på och sinar. Då blir följdfrågan naturligtvis, vad händer då? Med all sannolikhet en ny världsordning och en ännu orättvisare värld.

Därför är det vårt ansvar att stoppa den växande islamofobin. För Islam är en fredens religion och vi måste gemensamt skapa en annan världsordning innan det är för sent. Moskerna har brunnit över hela Europa, från Frankrike till Sverige och detta spelar islamisterna direkt i händerna och , eftersom det ökar radikaliseringen. Tvärtemot vad Nationella Fronten påstår eller Sverigedemokraterna , är det inte ickemuslimer som som påtvingas islamiseringen; det är vanliga muslimer som drabbas av denna dogmatiska tolkning. Det är de som avkrävs , den rätta, sanna tron, som helt saknar stöd i urkunderna. 

Vi bär ansvaret att prata om islamiseringen, men vi kan inte göra detta utan ett historiskt perspektiv. Vi får aldrig glömma detta.

 

Jag har fått den största chansen.

13 dec 2014

Efter att i några år varit svårt sjuk, så har jag fått chansen att möjligheten att bli frisk. Och som sjuk så vet man att ingenting är större än att ha hälsan. Att återfå hälsan och bli fri min sjukdom innebär också ett stort arbete med diet och stor förändring av min livsstil. Men jag är så motiverad! Redan som tioåring blev jag vegetarian då sjukdomen redan då kom och under 25 år kunde jag ha kontroll genom min livsföring. Men sedan, för ett tag kom sjukdomen att dominera. Men nu har jag fått en unik chans och jag är så tacksam och jag kommer att ta tillvara varje dag.

Framförallt vet jag, att jag kommer att leva varje dag som en gåva. Och det allra viktigaste löftet är att återgälda min man för allt som han utstått på grund av att jag varit sjuk. Han gav mig den största gåvan, att älska mig villkorslöst och förutsättningslöst på bekostnad av sitt liv och sin trygghet. Detta kommer jag aldrig att glömma.

Jag lever på grund av min älskade man, därför skall jag leva varje dag för hans skull. 

 

Du gör mig hel och du gör mig underbar!

18 nov 2014

Jag är privilegerad som få, för jag har mött mitt livs kärlek. Jag har funnit mannen i mina drömmar och han är min själsfrände. Jag älskar honom över allting på denna jord, han gör mig hel och han gör mig underbar. Och han är min man! Vi träffades för några år sedan och det var ögoblicklig kärlek från bådas våra sidor. Vi är så lika och så olika, men ändock är han min själsfrände. Den bästa tiden i mitt liv har jag haft med min man. Trots detta har vårt liv kantats av prövningar men vår kärlek har bestått. 

- Därför ber jag dig älskling, att hålla mig hårt när det blåser kallt. För jag älskar dig så mycket och ingenting kan jämföras med dig. Jag är så lycklig att vara din fru. Nu och i all evighet. Och vår tid kommer nu!

 

 

 

/b-k-r-o-3.jpg

Välkommen till 

Ensam men stark

/b-k-r-o-3.jpg

 

 

/b-k-r-o-3.jpg

Varmt välkommen till

min andra blogg:

www.ensam.info

/b-k-r-o-3.jpg

 

 

 

 

    

 

 

 

 

 

Länkar