Blogg

 

                                       

Jag behöver dig

27 jan 2019

Tillsammans är vi magi,

starka och oövervinneliga

Triumferande och lyckliga blir vi tillsammans.

Kärlekstörstande och hungriga på varandra.

 

Men avståndet skapar också barriärer,

av smärta och frustration.

Skapar vanmakt och rädsla

och en ångest som inte vill släppa.

 

Så trött, så kall och ensam

för jag behöver dig,

mer än du kan ana.

I början basunerade jag ut 

mitt behov av dig,

men nu har det förvandlats till en viskning....

 

Kärlek är mest av allt att våga.

Jag kan stå på klippavsatsen och falla

handlöst för dig...

 

Men jag orkar inte med mera lek,

jag behöver dina famntag och dina skratt

och mest av allt din närvaro.

 

För frånvaron släcker mig och kuvar mig

till jag inte orkar längre.

Annorlunda

2 dec 2018

Det var en gång en mycket liten flicka, ängslig kan jag minnas. Som tidigt kunde förnimma andra dimensioner av verkligheten. Hon såg vad andra inte upplevde och hon fick ofta varsel, dett gjorde den lilla flickan livrädd. För hon ville vara som alla andra och hon ville desperat passa in, fast hon aldrig riktigt gjorde det. Hennes mamma och mormor blev hennes värld liksom böckerna som hon tog sin tillflykt till. I böckerna fann hon ro och framförallt kunskap, men hennes liv fortsatte och blev aldrig någonsin rofyllt. För hon var annorlunda men hon såg aldrig det fantastiska i att vara annorlunda. Så flykten fortsatte länge, år in och år ut. Flickan var jag.

 

                                            /skyddsangel.jpg

Jag ser det klart nu

2 dec 2018

Jag har alltid känt mig som en åskådare, som bara ser när den andra lever. Har alltid känt mig som en främmande fågel som aldrig riktigt hört hemma någonstans. Desperat att höra hemma i ett sammanhang, men aldrig kommit in.

Så vilsen, så ensam och tragisk. Min mask har jag burit så länge jag kan minnas, för kände att jag aldrig passade in i något sammanhang.

Har alltid varit på flykt från den som fanns där bakom. Kände att ingen någonsin skulle stå ut med att se mitt sanna jag, mitt fula ansikte.

Jag blev ingen, bara ett falskt skal, ihålig och tom. När sanningen slog omkull mig, var det försent att ta bort den. För den förhatliga masken hade vuxit fast.

 

                                           /bkro-ny.jpg

Ensam

24 nov 2018

Jag förstår det så tydligt nu,

att det alltid varit min väg

och mitt öde

att vara ensam

 

Ensam med mina tankar 

och min ångest

såren som inte slutar blöda

och tankarna som förirrar

 

För jag är allt det,

som ingen kan ana

bakom min lugna yta

 

För alla talar om min styrka

och jag är så trött på

att tvingas iklä mig någon

som jag aldrig varit

 

Sanningen är,

att ni alla har känt någon

som aldrig funnits

 

                                      

 

                               

Jag hade en önskan

22 nov 2018

Kärlek är inte alltid lätt, kärlek kan vara att inte sluta hoppas på det lyckliga slutet. Att inte ge upp och trots allt det svåra bakom, våga tro att det bästa finns framför oss.

Att när allt gör så ont, ändock ha en viskning som säger, ge inte upp. Kärlek är när man prövas det yttersta, ändock på kvällen känna saknad och smärta av enskildheten och ensamheten.

Detta tänkte jag mig kärlek, att efter allt kaos, ändock se djupt in i de mest magiska ögonen som jag känner och tillsammans konstatera att vi åter valde varandra. Att vi åter stod upp för varandra, trots allt som varit. 

Att vi var redo att visa hela världen, att vi valde varandra, större och bättre än någonsin. Detta var min önskan om min kärlek.

 

                         /sveriges-mangfald-1.jpg

Till tidens ände

19 nov 2018

Likt försommarens grönska och prakt, som det milda sommarregnet,

som varligt sveper förbi

och efterlämnar de mest magiska dofterna

av liv och fröjd.

 

Som de mörka molnen som tornar upp

på himmelen,

innan ovädret bryter ut.

Likt de mörka vågorna ,

som slår mot klipporna.

 

Så tänker jag mig livet,

som Yin och Yan,

dansande sin eldedans.

Till min ungdoms kärlek

19 nov 2018

Du  och jag,

vår historia går från 

vår tidiga ungdom,

för vad visste jag om livet?

Innan du med buller och bång,

tog dig in i mitt liv?

 

Så många skratt har vi delat,

så mycket glädje har vi delat

men också den mörkaste förtvivlan

och bråken, vanmakten och svartsjukan,

som en dag skiljde oss åt.

 

Men vi kunde ändå inte ta farväl,

för vi hade skapat magi,

vår familj.

 

Tiden har gått och efter många år,

korsades våra vägar igen,

i glädje och i förtvivlan.

För vi möttes i din svåra stund,

när sjukdomen hemsökt dig 

och när ditt liv är dömt.

 

Vi är inte samma människor idag,

men vi är åtminstone visare,

vi har lärt av livet.

Men vi är familj

och vi kommer att finnas

vid din sida

när hopplösheten och vanmakten

kommer över dig,

eller åt dina minnen

av det liv vi  en gång hade

så finns vi där vid din sida

Nu och i morgon

 

Du lämnade mig

9 nov 2018

Du lämnade mig där,

i händerna på djävulen själv

för du var så upptagen med att rädda dig själv,

att du offrade mig.

 

Du var min trygghet och du var min andra mamma

och min käraste faster,

tillsammans gick vi igenom helvetet

för att sanningen skulle göra oss fria,

men vilken helvetes lögn!

 

Du älskade dig själv mest,

så mycket att du lämnade mig.

Död eller levande,

du offrade mina barns mor

och din brorsdotter.

Du gjorde mig

till ingen!

 

/sveriges-mangfald-1.jpg

Jag är tillbaks

3 nov 2018

Förvisso är det sant, ju äldre man blir att vägen är målet. För min väg genom livet har skapat mig till den individ jag är. Under många år kunde jag inte ens känna igen mig själv och på något vis var jag förlorad för mig själv.

Jag stängde av mig som individ, mest av allt för att uthärda sorgen, självföraktet och vanmakten. Jag blev död på insidan och jag blev någon som jag inte kände. För alltsedan jag kan minnas, har jag stängt av mina känslor när det blir för mycket. 

Det har varit och det är en lång väg att gå. Men sakta, sakta finner jag tillbaks till mig själv. Jag har också haft tid att analysera mitt liv och jag vet nu vem jag verkligen är.

Framförallt vet jag att jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Jag har också funnit tillbaks till den mediala kraften i mig, som är en viktig del av mitt liv.  Men det viktigaste är att jag är på väg.

Och på denna blogg kommer jag att skriva om vägen tillbaks, om mina tankar och funderingar och om min familj och om mitt liv som vegan och säkert även skriva ner massor av recept och mycket mer. 

 

 

1 Förföljelsen

2 Dikter

3 Livet

4 Ångesten

Annorlunda

2 dec 2018

Det var en gång en mycket liten flicka, ängslig kan jag minnas. Som tidigt kunde förnimma andra dimensioner av verkligheten. Hon såg vad andra inte upplevde och hon fick ofta varsel, dett gjorde den lilla flickan livrädd. För hon ville vara som alla andra och hon ville desperat passa in, fast hon aldrig riktigt gjorde det. Hennes mamma och mormor blev hennes värld liksom böckerna som hon tog sin tillflykt till. I böckerna fann hon ro och framförallt kunskap, men hennes liv fortsatte och blev aldrig någonsin rofyllt. För hon var annorlunda men hon såg aldrig det fantastiska i att vara annorlunda. Så flykten fortsatte länge, år in och år ut. Flickan var jag.

 

                                            /skyddsangel.jpg

Jag ser det klart nu

2 dec 2018

Jag har alltid känt mig som en åskådare, som bara ser när den andra lever. Har alltid känt mig som en främmande fågel som aldrig riktigt hört hemma någonstans. Desperat att höra hemma i ett sammanhang, men aldrig kommit in.

Så vilsen, så ensam och tragisk. Min mask har jag burit så länge jag kan minnas, för kände att jag aldrig passade in i något sammanhang.

Har alltid varit på flykt från den som fanns där bakom. Kände att ingen någonsin skulle stå ut med att se mitt sanna jag, mitt fula ansikte.

Jag blev ingen, bara ett falskt skal, ihålig och tom. När sanningen slog omkull mig, var det försent att ta bort den. För den förhatliga masken hade vuxit fast.

 

                                           /bkro-ny.jpg

Förföljelsen

Jag behöver dig

27 jan 2019

Tillsammans är vi magi,

starka och oövervinneliga

Triumferande och lyckliga blir vi tillsammans.

Kärlekstörstande och hungriga på varandra.

 

Men avståndet skapar också barriärer,

av smärta och frustration.

Skapar vanmakt och rädsla

och en ångest som inte vill släppa.

 

Så trött, så kall och ensam

för jag behöver dig,

mer än du kan ana.

I början basunerade jag ut 

mitt behov av dig,

men nu har det förvandlats till en viskning....

 

Kärlek är mest av allt att våga.

Jag kan stå på klippavsatsen och falla

handlöst för dig...

 

Men jag orkar inte med mera lek,

jag behöver dina famntag och dina skratt

och mest av allt din närvaro.

 

För frånvaron släcker mig och kuvar mig

till jag inte orkar längre.

Ensam

24 nov 2018

Jag förstår det så tydligt nu,

att det alltid varit min väg

och mitt öde

att vara ensam

 

Ensam med mina tankar 

och min ångest

såren som inte slutar blöda

och tankarna som förirrar

 

För jag är allt det,

som ingen kan ana

bakom min lugna yta

 

För alla talar om min styrka

och jag är så trött på

att tvingas iklä mig någon

som jag aldrig varit

 

Sanningen är,

att ni alla har känt någon

som aldrig funnits

 

                                      

 

                               

Jag hade en önskan

22 nov 2018

Kärlek är inte alltid lätt, kärlek kan vara att inte sluta hoppas på det lyckliga slutet. Att inte ge upp och trots allt det svåra bakom, våga tro att det bästa finns framför oss.

Att när allt gör så ont, ändock ha en viskning som säger, ge inte upp. Kärlek är när man prövas det yttersta, ändock på kvällen känna saknad och smärta av enskildheten och ensamheten.

Detta tänkte jag mig kärlek, att efter allt kaos, ändock se djupt in i de mest magiska ögonen som jag känner och tillsammans konstatera att vi åter valde varandra. Att vi åter stod upp för varandra, trots allt som varit. 

Att vi var redo att visa hela världen, att vi valde varandra, större och bättre än någonsin. Detta var min önskan om min kärlek.

 

                         /sveriges-mangfald-1.jpg

Till tidens ände

19 nov 2018

Likt försommarens grönska och prakt, som det milda sommarregnet,

som varligt sveper förbi

och efterlämnar de mest magiska dofterna

av liv och fröjd.

 

Som de mörka molnen som tornar upp

på himmelen,

innan ovädret bryter ut.

Likt de mörka vågorna ,

som slår mot klipporna.

 

Så tänker jag mig livet,

som Yin och Yan,

dansande sin eldedans.

Till min ungdoms kärlek

19 nov 2018

Du  och jag,

vår historia går från 

vår tidiga ungdom,

för vad visste jag om livet?

Innan du med buller och bång,

tog dig in i mitt liv?

 

Så många skratt har vi delat,

så mycket glädje har vi delat

men också den mörkaste förtvivlan

och bråken, vanmakten och svartsjukan,

som en dag skiljde oss åt.

 

Men vi kunde ändå inte ta farväl,

för vi hade skapat magi,

vår familj.

 

Tiden har gått och efter många år,

korsades våra vägar igen,

i glädje och i förtvivlan.

För vi möttes i din svåra stund,

när sjukdomen hemsökt dig 

och när ditt liv är dömt.

 

Vi är inte samma människor idag,

men vi är åtminstone visare,

vi har lärt av livet.

Men vi är familj

och vi kommer att finnas

vid din sida

när hopplösheten och vanmakten

kommer över dig,

eller åt dina minnen

av det liv vi  en gång hade

så finns vi där vid din sida

Nu och i morgon

 

Du lämnade mig

9 nov 2018

Du lämnade mig där,

i händerna på djävulen själv

för du var så upptagen med att rädda dig själv,

att du offrade mig.

 

Du var min trygghet och du var min andra mamma

och min käraste faster,

tillsammans gick vi igenom helvetet

för att sanningen skulle göra oss fria,

men vilken helvetes lögn!

 

Du älskade dig själv mest,

så mycket att du lämnade mig.

Död eller levande,

du offrade mina barns mor

och din brorsdotter.

Du gjorde mig

till ingen!

 

/sveriges-mangfald-1.jpg

Dikter

Jag är tillbaks

3 nov 2018

Förvisso är det sant, ju äldre man blir att vägen är målet. För min väg genom livet har skapat mig till den individ jag är. Under många år kunde jag inte ens känna igen mig själv och på något vis var jag förlorad för mig själv.

Jag stängde av mig som individ, mest av allt för att uthärda sorgen, självföraktet och vanmakten. Jag blev död på insidan och jag blev någon som jag inte kände. För alltsedan jag kan minnas, har jag stängt av mina känslor när det blir för mycket. 

Det har varit och det är en lång väg att gå. Men sakta, sakta finner jag tillbaks till mig själv. Jag har också haft tid att analysera mitt liv och jag vet nu vem jag verkligen är.

Framförallt vet jag att jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Jag har också funnit tillbaks till den mediala kraften i mig, som är en viktig del av mitt liv.  Men det viktigaste är att jag är på väg.

Och på denna blogg kommer jag att skriva om vägen tillbaks, om mina tankar och funderingar och om min familj och om mitt liv som vegan och säkert även skriva ner massor av recept och mycket mer. 

 

Livet

[Inga blogginlägg att visa ... publicera här]

Ångesten

 

/b-k-r-o-3.jpg

Välkommen till 

Ensam men stark

/b-k-r-o-3.jpg

 

 

/b-k-r-o-3.jpg

Varmt välkommen till

min andra blogg:

www.ensam.info

/b-k-r-o-3.jpg

 

 

 

 

    

 

 

 

 

 

Länkar

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)